Har nyss sett de två sista underbara avsnitten av den förra säsongen av Greys Anatomy, tårarna rann redan i det första avsnittet, dom rann även nu i slutet av det andra avsnittet,. Det var så vackert, så hemsk, frustrerande på samma gång, tycker så otroligt synd om Karev, men vackert och sorligt var det..

Nu kan jag knappt vänta tills nästa onsdag då nästa säsong drar igång igen..

Önskar att allt inte bara var på film/tv för en gångs skull, men de lever i ett vackert liv, där skulle man ha vart med istället.. Önskar man kommer uppleva något så äkta som det är på Seattle Greys. Man blir faktiskt avundsjuk..

Ikväll är det en bra "sitta i soffan kväll" har jag faktiskt upptäckt, kvällen börjar klockan 8 med Idol, det är gött, synd bara att man missade så många av auditionprogrammen, dom är fan bäst, men dom gör fan bort sig nu också så.. =) Sedan efter idol är slut så följs det av dubbelprogram av Greys Anatomy's säsongavslutning från i våras, så då blire 2 timmar Greys, och då hänger man riktigt med när det drar igång nästa onsdag..

Nä ska ta och käka lite middag nu och radda in en tvättmaskin, så nu vet ni min kväll...

I Fought, I Loved and I Lost..