Jag är så trött på att må dåligt nu, dessa tårar, dessa tankar, allt, allt är bara så jobbigt, har mått bra nu ett tag, men nu har det skitigt sig igen.. Börjar undra om man någonsin kommer att bli människa igen.. En hel människa..

Sitter och lyssnar på Simply Reds - if you don't know me by now , och är både ledsen och sentimental, hur sjukt är inte det då, anledning till att jag är ledsen grunnar sig juh i en sak, men samtidigt är det det jag är sentimental över, är inte det lite sjukt ? Är man totalt jävla bombad eller ? Men jag kan inte låta bli.. Kan inte rå för det, har så många känslor inom mig, ilska, ja ilska över att jag lät det gå så långt, saknad över det som ändå var, lätja över att det inte är på samma vis som förut.. Men ändå, en stor saknad.. Blir bara helt snurrig i huvudet av mig själv, vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara krypa ut ur min kropp och försvinna nånstans långt ner i jorden.. Hade nog fan vart lättast det.. Allt känns bara så hopplöst ibland..

All the things that we've been through
You should understand me like I understand you
Now girl I know the difference between right and wrong
I ain't gonna do nothing to break up our happy home
Oh don't get so excited when I come home a little late at night
Cos we only act like children when we argue fuss and fight

If you don't know me by now..
You will never never never know me..
If you don't know me by now
You will never never never know me